Jag som förare begränsar min hund...

Jag som förare begränsar min hund mer än jag själv vill erkänna!
Nya platser, nya människor som är med vid träningen och liknande situationer gör mig "tråkig". Jag låser mig, vågar inte agera eller belöna som jag borde.

Vad är jag egentligen "rädd" för? Varför låser jag mig??
Det måste vara oron över att andra skall tycka, att jag gör fel, att det ser konstigt ut eller att… Ja jag vet inte?


  

Alltså kanske jag är i större behov av miljö och störningsträning än min hund är?


MÅL: slappna av och bara kör!

Minitivoli och bad

Vi tar det fortfarande lugnt med träningen här hemma. Det blir några få minuters lydnad i trädgården men det är inget strukturerat eller planerat överhuvudtaget.

Dom senast dagarna har varit väldigt varma så det har inte varit någon ide att tänka på långa promenader eller löpning.

I lördags var det kräftansdag här i byn så Ingo var med oss framme på byn och spanade på minitivolit. Ingo hittade en mycket intressant automat, den påminde om en tuggumimaskin ni vet som står på mataffären, men denna var mycket större och innehöll vad ingo trodde var bollar. När barnen stoppade i pengar och vred om vredet snurrade bollarna ner i en spiral i automatens genomskinliga ben. 😛 å herregud vad det var facinerande för en bollglad hund. Det var annars mycket stoj och stim, mycket folk - alltså bra träning för en yster boxer 😜
Han var trött efter alla dessa timmar på byn kan jag lova.

För att få till någon sorts fysträning så for vi i söndags till en sjö så barna fick leka av sig och Ingo fick både springa av sig i vattnet och prova sig på att simma. Det var var ganska läskigt, eftersom vi inte har någon flytväst ännu körde jag med hans sele. Där har jag ett bra handtag på ryggen så jag kan hjälpa honom en del. Det är inte lätt att lära sig simma. När nyfikenheten tog över glömde han för en stund att han inte kan simma, så han skuttade nyfiket ut i vattnet för att undersöka lite näckrosblad, efter 5-6 mega skutt försvann han under vattnet men kom lika snabbt upp igen och tog sig upp på land.

Han såg ut att vara trött i bakdelen när han klamrade sig in i bilen vid hemfärd. Nu letar jag efter en bra flytväst till humant pris, tips mottages!!

Zero DC 'Speedy' Canicross Belt

För några månader sedan började jag löpträna med Ingo. Det gott folk trodde jag aldrig i hela mitt liv skulle ske. Jag trodde ännu mindre att jag skulle uppskatta det och faktiskt behöva det. Än mindre trodde jag att det skulle värderas högra än dragturerna med kickbiken/sparkcykeln.




Sparkcykeln letar nu nytt hem och jag har införskaffat mig ett Zero DC 'Speedy' Canicross Belt samt
ett par rediga terräng löparskor. Sambon brukar skratta åt mig, reta mig för att vara pryltokig men faktum är att riktiga grejer gör en stor skillnad.







Fram tills igår har jag haft ett Trixi "Bälte med expanderlina och koppelhake". Bältet är kanske8 cm brett och i resår, vilket innebär
att när min hund drar som han skall utvidgas bältet och blir hur stort som helst och skär in i ryggen, men jag har bitit ihop och kört på. Fram tills nu när jag insåg att löpningen är roligast och att jag väljer det före sparkcykeln.





Jag beställde ett Zero DC 'Speedy' Canicross Belt från bradraghund för över två månader sedan men efter att jag inte hört ett ljud och inte fått kontakt med dom gav jag upp och beställde samma bälte från Dogmania.  - TACK som för bra service och sjukt snabb leverans Dogmania. Paketet fanns i brevlådan redan dagen där på och man svarade på pm via facebook inom 30 minuter!

Igår tog vi första rundan efter 2 veckors förkylning och då invigde vi vårat nya  'Speedy'. Vilken otrolig skillnad i komfort, dragpunkten hamnade precis rätt och jag fick en runda utan smärta och obehag. Jag glömde mobilen hemma men det blev ca 2km med två stopp då Ingo ibland  kör magplask i vattenpölar för att svalka sig.

Snart börjar det bli dags att träna ihop med andra för att lära oss starter, omkörningar osv.


Ut och hitta löparglädjen med era fyrbenta vänner vet jag! =)

Nu är vi tillbaka här igen!

Nu är vi tillbaka här igen!

I min extrema bloggtorka gick den nya bloggens abonnemang ut och kontot avaktiverades. Jag hoppas kunna komma åt alla inlägg osv så dom inte går förlorade - har kontaktat supporten i hopp om hjälp.

Vi har inte bara haft bloggtorka, vi har även haft ett flera månader långt uppehåll från ALL träning förutom sporadisk löpträning. Det har nog varit behövligt då jag tyvärr tappade all motivation och glädje i träningen. Jag kunde inte ta oss framåt och jag märke så tydligt hur irritation och frustration började ta över. En nyttig lärodom ur detta var att min hund inte alls gillar att träna med en irriterad och frustrerad matte, å andra sidan - vilken hund gör det?

Avsakande av tränings kamrater och tränare att träna för gör det hela lite svårare för mig har jag märkt. Jag är tydligen den typen som har lättare att hålla igång, ha mål och hålla motivationen uppe om jag kontinuerligt har en instruktör som stöttar och följer upp.

Jag har mycket att klura på för att få allt att funka känner jag, men ju mer jag klurar och funderar ju mer växer kraven och pressen. Det är en svår balans det där.