Väntans tider...

Inget är som väntans tider säger dom. En dag känns lång, en vecka som en evighet. Hjärnan rusar och  man hinner tänka alldeles för mycket, ja till och med planera för mycket. 

Det är med dom allra godaste intuitioner, inte vill man riskera att göra fel eller vara fel. 

Jag vankar av och an, ser mig omkring. Sätter mig i soffan och riktigt ser framför mig hur en liten Ingo kommer lufsandes och vill vara med.

Om ca två veckor får vi åka till Skåne för att hämta våran valp!

Den som väntar på något gott väntar aldrig förlänge? Nää? Tjena! Jag har väntat alldeles för länge nu....