Som planerat gick vi förbi och mellan alla grishägnen i skogen. Jag såg långt innan att Ingo tog vittring i luften, var lite osäker på hur han skulle reagera men väl framme vid grisarna tittade han mest nyfiket. Allt var cool lugnt tills han råkade få sig en pärla av staketet. Han skrek högt av rädsla. Men det mesta av hans rädsla och oro hade släppt innan vi var tillbaka till bilen.
Åå jisses vad söta dom är dom där små grisarna!!!!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar