Som hundförare är det ju nästan ännu svårare eftersom det till stor del är mitt jobb med hunden som bedöms . Hur väl jag lyckats träna och motivera min hund.
Att stå på lydnadsplanen och få höra vilken fin kontakt jag och Ingo har , hur duktig och fin han är värmer. Att en instruktör står framför mig och önskar denne hade samma kontakt med sin hund är både lite smickrande och skrämmande.
Som när instruktören på valpkursen sa att hon nästan började bli lite orolig för min hund eftersom han var så duktig och lugn!!? Fick fint svara att inget av det kommit gratis, vi tränar ju.
Hur bra det än låter så kan jag inte ta åt mig, jag låter det rinna av mig, vågar inte tro på det riktigt.
Hur ska jag kunna ge min hund bästa möjliga förutsättningarna för att lyckas om jag inte tror på mig själ ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar